Tänk att man kan längta så himla mycket efter någon. Det är så sällan både jag och Mathias är borta från Ingrid såhär länge (fyra nätter) och vi har väldigt sällan barnvakt eftersom vi inte har någon farmor/farfar eller mormor/morfar i stan. När jag jobbade som mest på Plaza Kvinna (samtidigt som Mathias jobbar mycket) så fick vi inte riktigt ihop ekvationen och då tog jag faktiskt in förslag på barnflickor, men vi kände ändå att det inte var något vi ville så vi la ned den tanken rätt snabbt. Jag trivs med att vi är mycket tillsammans som familj och det gör mig inget att tacka nej till kvällsaktiviteter. Och nu när jag frilansar är det så mycket lättare att få ihop det där berömda livspusslet som annars kan vara så stressande. Visst är det en skön känsla när man känner att man gör rätt val i livet?

PS. Hur söta är jackorna? Kommer från Gina Tricot.